Rabén & Sjögren, augusti 2022

Lykke kan inte sova. På nätterna åker hon inlines i Uppsala istället för att ligga sömnlös hemma. Hon tar sig igenom timme för timme. Försöker överleva utan Charlie. Ibland besöker hon hans grav på Gamla kyrkogården, ibland drar hon bara runt planlöst, utan mening eller mål.
En natt möter hon Sami. Han står i Engelska parken och gråter förtvivlat. Mellan dem uppstår kärlek vid första ögonkastet. Kan han vara den hon väntat på, den som ska göra smärtan och saknaden efter Charlie uthärdlig? Men Sami har egna problem att fightas med, egna strider att utkämpa. Ska han våga gå emot familjens krav och göra det han själv önskar med sitt liv? Och är en trasslig kärlekshistoria det han behöver just nu?

För Lykke är det ständigt höga toppar och djupa dalar, allt eller inget, himmel eller helvete. Klarar Sami av att följa med på den resan?

JOHANNA NILSSON HAR flera gånger nominerats till Augustpriset och hon beskriver tonårens starka känslostormar som ingen annan.
Hon väjer inte för något utan närmar sig svåra och tunga ämnen på ett mjukt men samtidigt kompromisslöst sätt och ingen läsare lämnas oberörd.

Recensioner

DAGENS NYHETER

”Jag skulle kunna tänka mig att utnämna Johanna Nilsson till en av Sveriges mest stilsäkra författare för unga vuxna. Hennes språk är på samma gång exakt och överdådigt, korta meningar och perfekt kommatering kombineras med små explosioner av mer ordrika passager. Som bäst är hon i skildringen av extremtillstånd, bottenlös sorg, vidunderlig lycka, psykos. /…/ Gestaltningen av Lykkes maniska tillstånd är fullkomligt självlysande. De bitar av boken som fokuserar på huvudpersonens inre, hennes humör och känsloliv, är briljanta.” 

Lydia Wistisen

BTJ

”Jag överger mig aldrig är en stark, viktig, mycket välskriven, mörk och smärtsam berättelse om psykisk ohälsa.”

”Johanna Nilsson har i tidigare berättelser för unga läsare skrivit djupt berörande om det som gör riktigt ont och här utforskar hon svärtan i livet ur nya perspektiv. Helhetsbetyg: 5” 

Helene Ehriander

Barnboksprat (blogg)

Jag överger mig aldrig av Johanna Nilsson är en periodvis väldigt rå, men vacker skildring av hur det är att leva med bipolär sjukdom i sviterna av ett syskons självmord. Den nära gudlika känslan av lycka, skönhet och odödlighet under de maniska perioderna, det djupa, långa mörker under de depressiva perioderna och skörheten där emellan.

Lykke kan inte sova och tillbringar i stället nätterna med att fara på sina inlines, sina silverfötter, genom Uppsalas tomma gator och parker. Under en av dessa nätter möter hon Sami, en kurdisk balettdansare som brottas med familjens krav och förväntningar som står i vägen för drömmen om att dansa professionellt, att få leva livet som han själv vill.

Och det är det som Lykke till mycket också söker efter. Att få leva livet som hon vill utan att någon styr eller kommer med anmärkningar. Att få vara Lykke fullt ut. Men mest att överleva förlusten av storebrodern och själsfränden Charlie.

Charlie var den enda som på riktigt kunde förstå Lykke. Den enda som visste hur det var att gå från flygande lycka till nattsvart sorg. Tills allt blev för mycket för honom och han flög av ett höghus för att aldrig finnas mer. Aldrig mer kunna guida Lykke ur hennes egna depressioner, aldrig mer kunna dansa tillsammans som gudar på de fester de tog över med sin lyskraft.

Charlie var Lykkes stöttepelare, den som tog hand om henne när hon sjönk in i sin första depression, den som alltid fanns där när resten av världen inte förstod. Samtidigt hade de ett osunt förhållande där de var allt för varandra och utmanade varandra till att ta fler och fler risker. Och nu måste Lykke stå emot den sista utmaningen och inte följa Charlie in i dödens lockande lugn.

Sami hjälper Lykke att vilja leva igen och hon planerar sitt liv runt honom. Han blir hennes snuttefilt, hennes tröst, hennes anledning att orka vidare, att se en framtid – även om det är en där hon lägger allt åt sidan för att hjälpa honom att förverkliga sina drömmar – samtidigt som Sami själv är deprimerad och lever i ständig rädsla efter att familjen försökt slå ihjäl honom. Sami gömmer sig mest på rummet de hyr hos nyblivne änkemannen Hjalmar – en gammal man som Lykke blivit vän med på kyrkogården – medan Lykke igen svischar fram över gatorna.

Nilsson räds inte det mörka, det fula, det tabubelagda utan går ner på djupet i känslorna och möter dessa genom en förståelse som aldrig känns dömande.

Jag överger mig aldrig är en viktig bok som griper sig fast.