Wahlström & Widstrand, 2006
Deverthska kulturstipendiet, 2007
Svenska kyrkans kulturstipendium
Månpocket, 2007

Så länge jag kan minnas har jag velat skriva om pappas Afrika, om de fantastiska äventyr han var med om som missionärsbarn där i Mimias djungler, om leoparden som nästan åt upp honom, om krokodilerna som nästan åt upp farfar, om de väldiga skyfallen, det svarta vattnet, vinddraget efter hökarna, stamkrigen och Capitan utan näsa och Ikamoluku som blev som en mor och en far…

Men det tog tid att hitta orden. Tid att våga berätta också om smärtan. Tid att hitta min historia, mitt Afrika.

Jag har skrivit mig närmare pappa, men också närmare mig själv. Skrivit mig in i farmor och farfar, försökt förstå valet de gjorde när sjukdom kom till familjen som Gud kallat.

Pappas syskon blev lämnade i Sverige. Ty Gud gick före.

Herregud, farfar, hur kunde du? Och farmor, vem var du? Ångrade du någonsin valet du gjorde?

Jag frågar dem, om och om igen frågar jag dem, trots avståndet mellan deras himmel och min jord.

Jag letar svar i brev och dagböcker, särskilt i tomrummen mellan raderna, i det outtalade, där alla tabun samlats, där tystnaden gror.

Jag har också en mission.

Att skriva om de som övergav och de som övergavs.

Jag är Leopardpojkens dotter.