För mig är skrivandet ett kärleksfullt måste. Jag älskar det. Kan inte vara utan det. Kan inte leva utan det.

Om jag inte skrev så skulle en stor del av mig suddas ut.

För mig är ord en lek, en smekning över kinden, ett vapen.

Mina berättelser är mina barn.

Mina berättelser och personerna som bor inuti dem, är på riktigt. Jag kan drömma om mina romanfigurer. Jag kan få för mig att jag ser någon av dem när jag till exempel är ute och promenerar.

Fantasin är ständigt med mig, vilket jag för det mesta gillar, men ibland vill till och med jag trycka på en paus-knapp. Vill kunna ligga på en strand under semestern och inte få idéer hela tiden, så fort någon intressant människa promenerar förbi.

Men att vara författare är för mig inte bara ett jobb, utan mer en livsstil, ett Levande.

Johanna Nilsson, författare

PS. Det är inte lätt att leva. Men det går. Det går. DS.